Siris lillasyster Miki har blivit bortrövad av den grymme piraten Vithuvud. De barn som Vithuvud lyckas röva får slita hårt djupt nere i en gruva hela dagarna och kan inte räkna med att överleva någon längre tid. Särskilt inte om de är unga och klena, som Siris syster Miki.
Egentligen är det barnens pappa som ska ge sig av för att försöka rädda Miki, men Siri bestämmer sig för att åka i hans ställe. Hon känner sig nämligen skyldig till att piraterna lyckades fånga Miki. Ensam ger sig Siri av innan gryningen, för att se om hon kan ta sig ombord på skeppet Polstjärnan. Någonstans därute på havet finns ishavspiraterna och stackars lilla rädda Miki. Kommer Siri någonsin att få återse sin syster?
Det här är en storslagen, episk och bitvis grym berättelse med flera bottnar, berättad i ett makligt tempo med ett målande språk. Ishavspirater påminner inte så lite om Bröderna Lejonhjärta, men med skillnaden att det inte finns någon bättre värld runt hörnet. Istället handlar det till stor del om människors girighet och ondska. Boken passar bäst för barn från ca åtta år och uppåt, med utgångspunkt i handling i stort och smått. Omfånget gör att den passar mycket bra till högläsning.
Precis som Astrid Lindgren värnar Frida Nilsson om barns rättigheter och för djurens talan. Barn ska behandlas som barn och inte som djur. Och djur ska behandlas som levande varelser och inte som saker. Allt vi gör får vi leva med, så det gäller att göra rätt från början. Eftersom Siri inte heller är någon feg liten lort, så har hon inga problem med att välja rätt väg och är på sätt en fin förebild för sina läsare. Ishavspirater nominerades till Augustpriset 2015 och är fint illustrerad av Alexander Jansson. Siri och ishavspiraterna sändes som julkalender 2012 i Sveriges Radio, vilket förklarar berättelsens lugnare tempo.
/ Jessica Blohm
Här kan se presentationen av Ishavspirater från Augustgalan 2015.